Blogg

Vår – och sommarpaus

Den här tiden finns inte tid för bloggande.  Till hösten hörs vi igen!

Varma kramar och en skön tid till Dig! / 🙂 Marlene  

 

 

 

Skärmhjärnan

Jag vill ju hålla bloggen inom området psykisk hälsa, stresshantering och personlig utveckling. För mig är ingenting så viktigt i det sammanhanget som våra Iphones. Jag lyssnade nyligen till Hjärnforskaren Anders Hansen… på nyhetsmorgon, och det blev tydligt att vi och våra hjärnor är offer i skärmanvändandet. Jag var inne i stan på ett företagsevent i går och upptäckte till panik att jag hade glömt mobilen hemma… Sa till en vän att jag känner mig… helt… helt… halv fyllde vännen i. Så var det… Jag kände mig faktiskt mindre än halv till en början. Så obehagligt! Skulle jag ha kraften att skapa en rörelse tror jag det skulle handla om det här… och jag skulle börja i förskolan.

I Amerika lyfter forskarna fram att barn har slutat leka på grund av skärmar… Och i Sverige tas skärmarna in i förskola som läromedel för att främja utvecklingen, och för att följa med sin tid!!! Hur det är med den saken här på Åland har jag ingen inblick i men jag vet vad jag tycker: NEJ NEJ och NEJ… Vänd kurs! Stoppa bakåtutvecklingen och ta tillbaka det sunda förnuftet nu innan det är för sent! 

 Jag vet inte varför det här gör mig så förtvivlad… och jag som håller utvecklingsfanan  högt och allt.   Anders som har skrivit boken”Skärmhjärnan” menar bland annat, angående skärmtid, att låt oss strunta i tid och koncentrera oss på alternativ… just som lek, böcker, spel… Ju svårare det är att hitta alternativ desto större anledning att ta tag i problemet, vill jag inflika.   Lekens betydelse för inlärning och barnets utveckling är så fundamental och grundläggande och därför är det alarmerande att vi lever i tiden då barnet slutade leka. Och nej, den utvecklingen går inte att ersätta med inlärning via skärm och om den fokuseringen inte svänger blir människan ytlig, endimensionell och oförmögen att knyta an. VARNINGSKLOCKORNA måste ljuda högt nu medan tider är. Det handlar inte om domedagen men om det käraste vi har, våra barn. 

I min bok MOD skriver jag: ”Skärmarna avskärmar oss bokstavligen ifrån det riktiga livet på ett kusligt sätt, eftersom det är så normaliserat och självklart” Man tänker så lätt att det är så här det är nu… man kan inte stoppa utvecklingen osv… Jo för f-n… inte stoppa men svänga… det kan vi om vi vågar börja ifrågasätta och göra medvetna val. Tänk vad kort överlevnadstid skärmarna har… om några tio tal år är dom gone… ute… och om vi har våra barns utveckling och mänsklighetens svar i skärmarna… ja då blir det ju lite domedag över det hela. Vi måste gå tillbaka men framåt, tänka till ordentligt nu. Se till att vi har nycklarna inom oss och inte i skärmar som snart är föråldrade. Basta! 🙂 Det som gör det hela än mer beklämmande är att männen som har uppfunnit diverse funktioner som stimulerar vårt belöningssystem, som tex gilla knappen, håller själva sina nära och kära utanför hela systemet. Så syniska och smarta är dom.  Jag vill i alla fall inte känna mig som en mindre än halv människa när jag åker i väg hemifrån utan min telefon och det vill jag inte att något enda barn ska göra heller… aldrig!   

Jag tänkte försöka ändra lite på mitt Iphone användande… och börjar den här veckan. Häng gärna  med på det om du vill förändra.

  • Kartlägga: Jag vill ta reda på hur mycket tid jag lägger på min telefon under en dag och också hur jag använder den, på vilket sätt… 
  • Varje gång jag sträcker mig mot telefonen för att kika låter jag bli varannan.
  • Jag tittar in på sociala medier ca tre gånger i veckan, vilket kan ses som lite… Jag vill ta ner det till två gånger i veckan.
  • Jag ska försöka lämna telefonen hemma när jag dagligen går ut och går.

Tips: Om du vill göra något konkret för ett barn i din närhet vad gäller skärmanvändning : Ge alla tänkbara alternativ du kan komma på… Ha tålamod… och ta inte bort allt användande, bara minska undan för undan.

Tror jag återkommer på temat 🙂

”Hello”
Screentryck 45X45

 

Ha en härlig vecka! Marlene

 

 

 

 

 

 

 

Stress & NorrhavsLisa

Stressrelaterade funderingar fortsätter att vara i fokus. Det sägs att det finns något bra med att drabbas av utmattningssyndrom också. Mitt i allt elände döljer sig möjligheter, nämligen kontakten med sin egen insida. Den som har varit utbränd eller är på väg in i väggen måste stanna upp och reflektera över sina tankemönster och andras men också egna förväntningar, det vill säga krav som styr vår vardag. Har man kommit dit måste man börja se det positiva i kråksången och allt är att vinna. Man inser att välbefinnande påverkas av våra invanda mönster och vi kan göra något åt det, eftersom det går att styra tankar och beteende men inte känslor. Jag tänker att det är den främsta och första vägen till en stressfri tillvaro. Att medvetet bestämma sig för hur man vill må, hur man vill leva och att utgående ifrån det bestämma sig för en förändring. Att ha olika stressrelaterade symtom utan att ta itu med dom skapar inget välbefinnande, det går liksom inte över av sig självt. Vi behöver inte heller alltid få svar och lösningar utifrån. Svaren finns oftast hos oss själva. Bara du vet vad just du mår gott av, vad du måste få balans i, vilka mönster som måste brytas, vilka rutiner som ska ändras, vem du ska umgås med, och så vidare. Man kanske måste få stöd att klura ut vissa saker men svaren finns inom oss. Jag tillhör dom som menar att det inte finns någon positiv stress. Jag vill hellre kalla det för yttre tryck, flow eller utvecklande press. Stress är tärande och flow är närande.  Har man klart för sig vad som leder till mentalt och fysiskt lugn för egen del, då kan man utan problem utsätta sig för situationer som är pressande. Här gäller det dock att vara aktsam till en början… Om stressymtom ligger på lut gör vi klokt i att inte utsätta oss för pressande situationer i onödan. Och tvärt om, har vi tagit oss förbi och har koll på oss själva fysiskt och mentalt, då är det bra att öva på utmanande situationer…. Det är så vi växer vidare.

Text ur min bok MOD ”Vanligtvis klarar vi av att uppnå positiv förändring på egen hand om vi väl har blivit medvetna om vad som är problemet och bestämt oss för att ta tag i det… Automatiken, autopiloten styr oss som om vi inte hade val men det har vi ju”

Man tror ofta att stress handlar om att ha för mycket att göra men i själva verket är stress mer orsakat av oro på olika fronter. Framtiden är ju oviss och den stora utmaningen ligger inte i att förutspå vad som är på gång utan mer i att reagera kreativt och med öppna sinnen på förändringarna. Tror ändå det viktigaste vad gäller stress är att reflektera. med jämna mellanrum. Tar man sig den tiden finns det alltid hopp. Den här bloggen är min väg till reflektion…

NorrhavsLisa

 I dag tog vi oss hela vägen till Norrhavslisa… Det var moddigt och halt men fram kom vi. Alfrida hade ställt till en del att ta itu med. Alltid den här tiden kliar det i fingrarna… Det ska målas och planteras bland annat. Det är fantastiskt att kunna erbjuda stressade människor en fredad zon. Man vill utveckla platsen lite alla år och nu är planen att anlägga lite mera trädgård… med blommor, kryddväxter, bär och frukter. Mina fingrar är inte så gröna som jag skulle vilja men det går åt rätt håll. Målet är att gästerna ska få en upplevelse utöver det vanliga. Ett natur-spa försöker jag utveckla från år till år. Det  blir också en liten utställning av akvarellmålningar även detta år. Vi har tänkt få till en vandringsled mot Soltuna i flera år nu, kanske det blir verklighet den här sommaren. Jag drömmer om att själv vara där och måla och skriva innan säsongen drar i gång i juni… och att fika med flocken eller vänner är det bästa 🙂

Allt gott! Marlene  

 

 

 

 

Mat & Skärgård

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 20171002_131600.jpg

Hoppas helgen har varit fin för Dig!

I dag vill jag reflektera över mat… Det är ju så härligt med mat men det går också lätt att knyta ihop mat med psykisk ohälsa. Tyvärr får man väl tillägga. Precis som det finns klimatångest i dag… är matångest vanligt, främst bland yngre personer. Utan att leta syndabockar kan det  lätt spåras till vuxenvärlden, det med. Nya rön, nya direktiv, nya superprodukter och så vidare gör oss förvirrade. Få är dom som har ett sunt förhållningssätt till mat idag… och om vi vuxna inte har koll hur ska då yngre veta vad som är rätt och fel… För det finns rätt och fel. Det är så många aspekter som ska vägas emot varandra… vad är nyttigt, vikten, vad är bra för hjärnan,  ekologiskt, närproducerat eller både och  vad är mest skonsamt för miljön. Det är onekligen en speciell tid vi får uppleva nu. Klimatet ska räddas och den enskilda lilla individen ska hitta sitt eget bästa mående samtidigt. Med risk för att låta hurtfrisk och ”fake-positiv”: Mycket bra händer just nu både vad gäller  mat och klimatet men eftersom allt lyfts upp samtidigt kan det kännas övermäktigt. Häftigt är det att få vara med då skutan svänger och vi ifrågasätter allt… kost, material, råvaror, produktion, vanor, handlande, resor och livsstil över huvud taget. Det är som en sorts långsam revolution  på alla fronter och mitt i allt ska vi se till att må bra också. Kanske det räcker  med att måendet får bara duga ett tag. Att superlyckan får läggas på hyllan under den här övergången är sunt och kanske nödvändigt. Att låta oron styra är däremot mindre fruktsamt och den får man delvis bukt med via konkreta engagemang i det lilla.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 20160328_154637.jpg

Det är vår i luften och snart börjar NorrhavsLisa pocka på uppmärksamhet. Så är det alltid den här tiden… man är sugen på att köra igång säsongen med uthyrning. Några år till vill vi hyra ut den härligaste platsen som finns. Jag vet… det finns många som har den härligaste platsen:) Åland är fyllt av härliga platser… Skärgården här är helt oslagbar och skulle lätt kunna klassas som ett världsarv: ” Ett naturminne som är så värdefullt att det är angeläget för hela mänskligheten att bevara för framtida generationer Det är en plats, miljö eller objekt som på ett  unikt sätt vittnar om jordens och människans historia. När platsen upptagits på Unescos världsarvslista ska de garanteras skydd och vård för all framtid” ”  står det på google 🙂 Det blev stora ord det där, och kanske det är viktigare att bevara som en mer levande plats än som ett minne.

Skrivandet på mitt manus går mot sitt avslut och det är inte det lättaste. Slutet är viktigt att få till på bästa sätt,  man vill att texten ska hålla hela vägen. Sorgligt att den kreativa fasen alltid har ett slut. Nu tar något annat vid, den vänstra hjärnhalvan ska aktiveras, med analys och struktur. Det är också riktigt roligt men något helt annat än då fantasin får flöda. Det har varit en galet rolig resa i alla fall, och jag vill utforska mer. Fortsättningen vill bli till men motas i grinden… för att det inte ska bli för mycket att ha på gång samtidigt. När jag har blivit mer varm i kläderna hoppas jag att en barnbok växer fram. Det ploppar upp idéer även där, så kanske på sikt… man vet aldrig 🙂 Det gäller att ha tålamod eftersom varje fas i hela processen tar sån tid. Fram för allt måste man bara bestämma sig tror jag… Det är väl det jag har gjort, för några år framöver 🙂

Allt gott! Marlene

 

 

NÄTHAT & Inspiration

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 20151009_201910.jpg

Måndag igen och snön är på väg bort. (det hann bli tisdag :)) Många tycker att just den här tiden, mitten av februari är årets bottennapp och den utanför- ramarna -professorn Michael har till och med startat en podd på ämnet men svängt på innebörden. Han ger tips på allt härligt man kan göra i Fabruari ( som i fantastisk) Håller med honom om att det är en bra tid att gå i ide om man ska göra det, för att samla inspiration och kraft inför våren. Han menade att vi ska passa på att bara duga, kolla på film, äta godis och att vi ska unna oss att vara gråa och lite småtrista.  

Men det var inte det jag tänkte reflektera över denna vecka. Näthat är det som pockar på och vill bli ventilerat. Jag såg en intervju med Annie Lööf som fick mig att verkligen fundera över vad det hela handlar om. Hon berättade att det inte gick att avfärda som nättroll längre. Dom som skrev ner de mest hatiska kommentarerna var vem som helst, som du och jag. Det här är helt ofattbart att ta in… Jag har aldrig själv blivit hatad på sociala medier och ingen annan i min närhet heller, som jag känner till. Har bara hört om det under alla år. Varifrån kommer det här hatet, vad är grunden och vad får en hatare ut av att hata. Vad fyller det för hål hos en i övrigt helt normal människa att bara ge sig ut och hata. Om det är någon vem som helst, någon som åker med sina barnbarn på semesterresor, lämnar sina barn på dagis eller studerar medicin, som besinningslöst bara hatar, ja då har vi ett större problem än vad som är greppbart. Är det utstötta, understimulerade, outbildade, arbetslösa outsiders som skriver ut sitt hat… kan man ta in, inte ha förståelse för, men ta in. Jag vill verkligen försöker förstå varför det här sker och dessutom tycks vara så vanligt. När jag tänker igenom fenomenet landar jag vid att det grundar sig i avund, bitterhet, själviskhet och inskränkthet, kanske aningslöshet, men tror inte riktigt på det… man är nog så medveten om när man ordhatar oavsett om man säger eller skriver ner. Jag borde väl tipsa om hur man kan hantera näthat här, men tror det skulle låta platt och snusförnuftigt. Istället vill jag vända mig till dig stackare som är en hatare. Inte för att jag tror att du finns här inom den här sfären, det tror jag verkligen inte, men det kanske finns någon i vår närhet: Gå till botten med ditt hat… se varifrån hatet får sin näring, lyft upp det på bordet och försök formulera i ord. Vad vill du med ditt hat och hur känns det inom dig före,under och efter… Gör hatet något gott till dig och till dina nära… Kan du se ett samband mellan ditt hat och något du har varit med om. Hurdan människa vill du vara. Har du ett liv… om inte hur kan du få det utan att gå via hatet. Vill du vara en person som sänker eller höjer andra och vill du själv bli höjd eller sänkt… Enkla frågor som hataren själv kan spinna vidare på… Det är den som skriver ut sitt hat som är det största offret och behöver hjälp.   Varma allahjärtanskramar! 

INSPIRATIONSDAG

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_0348.jpg

Inspirationsdag på NorrhavsLisa bestämde jag mig för att ha i vår, den 25 maj. Jag glömmer lätt bort mina planer, kommer på det för sent och drar mig för att marknadsföra… är ingen bra företagare på det sättet så tänkte skriva lite om det här:                                                                          Att ha en inspirationsdag tillsammans med motiverade människor är ju det roligaste man kan utsätta sig för. Jo det är att utsätta sig som arrangör, på ett sätt. Programmet ska planeras och skrivas på ett sånt sätt att det verkligen blir givande för deltagarna. Inspirationsdagen som planeras i maj har som tema ”Stressfri” och då ska det vara ett hållbart program med meningsfulla reflektionsövningar som deltagaren tar med sig in i vardagen. Mat och dryck är ett viktigt inslag som kräver sitt och så har vi det fullständigt kravlösa måleriet som antingen blir en gemensam målning eller små egna tavlor. Akvarellmåleriet är som en mindfulnessövning i sig. Det blir även klippvandringar, om vädret tillåter.Inspirerande samtal och små föreläsningar brukar vara en viktig del i det hela. När dagen är slut har vi skrattat, reflekterat och fått nya vänner. Det är verkligen mysigt men ofta svårt att få till… Det vanliga är att arbetsteam anmäler sig som hel grupp… Att öppna upp för allmänheten är mycket svårare vad gäller anmälningar och om det blir för få ställer man in. Har också haft inspirationsdagar tillsammans med andra för att få bredd i programmet. Då har vi varit på Bel Canto i stan. Också mycket givande. Så är du och /eller ditt team intresserade av en dag vid havet på Norrhavslisa Varmt, varmt välkommen att ta kontakt! 

Alla hjärtans kram! Marlene

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 20160916_111142.jpg

 

Klimaträdslor & skriverier

Himmel vilka snömängder! Det är både härligt och skrämmande med mycket väder över huvud taget. Mina inlägg tycks styras mot något som fladdrat förbi under veckan som gått.

Det som har gjort mest intryck på mig är utan tvekan Greta Thunberg. Jag vet inte vad det är men varje gång jag ser henne tränger en liten tår fram i ögonvrån. Man bara älskar henne. Greta och  diagnosen asperger tycks föra både henne och världen framåt. Just hennes sätt att kommunicera är så klockrent. Hon är tydlig, logisk och faktastyrd. Hon ser världen och klimatförändringarna i svart och vitt vilket så många andra av oss inte gör. Hon vet exakt vad hon pratar om och alla luddigheter går bort. Som när en reporter avslutade en intervju med att säga ”Du har ett hjärta av guld” i all välmening förstås. Greta såg mest förvånad ut och svarade ”Nej det består av celler och vävnader. Hon vill inte att det här ska handla om henne, inga piedestaler eller höga hästar. Bara raka, klara tankar  och ord som förändrar allas våra sätt att leva, i sakta mak. När man tänker in den psykiska hälsan i det hela blir det med blandade känslor. Många, framför allt unga mår dåligt över det som sker med klimatet och miljön. Rädslorna är förstås befogade och faran är inte framför oss utan vi är i den. Hur ska man tackla det. Oberoende om man är en Greta eller inte finns inga lätta vägar att gå. Och hur mycket vi än som vuxna säger att det här inte ska vila på dom ungas axlar så gör det nog det ändå. Man säger att ett bra sätt att tackla rädslor är att vara konkret, att göra något i det lilla för miljön gör den psykiska hälsan gott. Det tror jag på, att klimatångest kan dämpas av att man gör något litet alla dagar. Kan tänka mig att själva fenomenet Greta också väcker känslor av otillräcklighet hos en ”vanlig” tonåring, och då kan det vara bra att tänka på att det lilla duger. Om man dessutom klappar sig sig på axeln lite för varje gång man har gjort något litet och gott för miljön styr också det mot psykiska hälsa. Vi måste sluta hoppa på oss själva, ung som äldre eller gammal. Eftersom vi långt formar vårt mående med våra tankar är det lika bra att från början starta upp goda vanemönster och tankespår. Att vara konkret i det lilla tränger undan oron. Att låta varje negativ tanke följas upp av två positiva tankar är heller ingen dum idé. Att registrera och prata om varje framsteg och de positiva förändringarna som ändå sker, gör  gott och påverkar vårt mående i rätt riktning. Man önskar verkligen Greta och alla unga där ute dagar och nätter utan oro. 

Skriverier

Hm, jag har varit på vift och inte haft möjlighet att skriva på mitt manus och upptäckte en viss abstinens. Ja så fort det går att bli beroende av något som är roligt. Jag har alltid lite svårt att berätta om det jag gör och speciellt inom måleriet vill man inte lägga in ord över huvud taget. På sin höjd en titel. Det är som att skriva någon på näsan att berätta vad en målning handlar om och tänker att det är därför jag inte är intresserad av att måla direkt föreställande. Att sätta en stämning utan ord är kanske svårare än om man skriver en berättelse. När man vill få till en handling med ord ska så många trådar hänga ihop och leda mot samma mål. Jag tror det är det som är den största utmaningen i skrivandet. Tänker att det ändå är bra om man kan förklara på ett ungefär vad ens skrivprojekt handlar om, så här gör jag ett försök: Det är en relationsroman med tankar, känslor och beteende i fokus. Huvudkaraktären är en kvinna som av olika anledningar byter miljö. Utsattheten och längtan efter en försvunnen dotter formar om henne, på gott och på ont. Den handlar om tilliten till sig själv och andra, eller avsaknad av. Om relationen mamma – barn och ett hårt ansatt samvete. Historien är fiktiv men vardagsnära och jag vill att den ska innehålla både en yttre och en inre resa. Jag har svårt att komma på en titel som sitter som en smäck och jag byter från det ena till det andra med jämna mellanrum… Just nu heter den ”Nära och långt ifrån”  Ja vi får se vartåt det bär med det hela. 

Ha en underbar vecka! Marlene

 

 

Ångest och ”ångest” / Skrivprocess

Än har jag inte blivit varm i kläderna vad gäller bloggandet men sakta blir det mer och mer givande, för mig själv. Vill ju förstås att det ska vara givande för den som läser också. Jag håller mig inom området psykisk hälsa och kreativitet. Det känns mest naturligt och jag hoppas kunna dra mitt strå till stacken inom det som sägs vara ett av vår tids största hälsoproblem. främst pratar man om ungas psykiska ohälsa men det rör oss alla på ett eller annat sätt. För en tid sen lyssnade jag på två unga tjejer som hade gjort om ordet ångest. Vi använder ordet mest hela tiden och dom ville göra det enkelt för andra genom att benämna ångest inom olika områden… som söndagsångest, prestationsångest, Fomo- ångest, skärmångest, fylleångest osv. Det lät förklarande och måste vara skönt för andra unga att höra och se att man är ganska normal. När unga pratar till unga går det fram på ett bra sätt, mer av det behövs.  Över huvud taget behövs en vikänsla i konsten att leva. Vill ändå böka runt lite i själva benämningen ångest. Det tycks som det är det ledande ordet så att säga. I min bok MOD skiljer jag på oro, rädslor och panikångest. Det är en viss skillnad ändå. Rädslor och nervositet är obekvämt att ha i magen men det tillhör självklarheter och är något som ska finnas där ibland. Rädslor räddar livet på oss och nervositeten gör oss bättre, för oss förhoppningsvis framåt och får oss att prestera bättre. Oro är mera diffust och svårt att ta på. Var kommer den ifrån och varför finns den där över huvud taget. Är den så vanlig för att det finns orsak eller är den helt onödig. Onödig om man frågar mig. Den är inte sann och den är inte utvecklande, tvärtom… den är falsk och den är hämmande. Oro är abstrakt och svår att ta på. Vi vill ha förklaringar och snabba lösningar och det går ju inte att få det med oro. Känslor av oro är därför svåra att hantera rent konkret och därför upplever vi dom som så skrämmande, med all rätt. Oro rör sig kring det som varit och över det som komma skall, det vill säga framtiden. Oro finns egentligen inte utan det är något vi skapar själva med våra tankar. Och tankar kan vi styra över. Ändå är det som alltid viktigt att påpeka och påminna oss om att aldrig anklaga oss själva eller någon annan för det vi känner. Alla känslor vi har har vi rätt till, känslorna i sig är på riktigt… men vi äger ju också förmågan att svänga oro till något som är mer konstruktivt och gör oss gott. Jag tror att de ”nya” benämningarna vad gäller ångest kanske inte alltid är just ångest. Det fanns också ett område som dom kallade fysisk ångest, men jag vill påstå att all ångest, riktig ångest är väldigt fysisk. Kroppens funktioner slås ut i hjärtklappning, skakningar,tryck över bröstet, överspända muskler och sinnen. Där hamnar man bland annat, ofta efter lång, diffus och intensiv oro.  Man liksom jobbar sig fram till panikångestattacker med sina tankar och ofta i kombination med muskulär spändhet. Och med tankar kan man också undvika att hamna där. Det krävs träning och ett visst jävlar anamma på den vägen, mer och mindre förstås. Men tror det är klokt att förstå att ett visst mått av oro, nervositet och rädslor är okej. Vi har höga krav på livet och vill att även känslor ska vara perfekta. Om man släpper lite på dom kraven avtar troligtvis själva känslan. Vi ska inte förringa ordet ångest och tillståndet förtjänar största respekt men att hålla koll på skillnaden mellan oro, nervositet, rädslor och ångest är ingen dum idé alls. 

  

Skrivprocess

Jag är mitt i något alldeles nytt. Att försöka skriva en roman är som att byta spår helt och hållet. Det liknar ingenting jag hittills har gjort. Det är som en härlig last eller ett beroende, och det gick fort att åka dit. Att skriva en så kallad faktabok går inte att jämföra alls. Den skrev jag mest för att dokumentera  sånt jag tagit in under flera år, för att sortera och för att jag ville bidra till den där stacken som heter psykisk hälsa. Varför jag skriver den här har jag faktiskt ingen aning om. Jag är bara fast. Jag vill lära mig hantverket från grunden för att sen kunna flippa iväg utan ramar. Så som det är med bildkonsten. Man bör kunna måla föreställande för att avvika mot det mer abstrakta (tror jag). När man är inne i flöden av ord som blir till meningar och en handling är det magi. Man måste nog vara lite knäpp på riktigt för att skriva en roman. Härligt knäpp förstås. Man blir både utlämnad och utsatt och inte ger det särskilt mycket vinst i pengar heller. Men det finns ju annan vinst och det är den jag är ute efter. Som att få styra sin egen dag, forma en berättelse som i slutändan kanske kan ge någon annan en givande läsupplevelse. Säga viktiga saker. Ord är ju lite makt och man äger själv sina ord. Jag är så glad för att jag har möjlighet att skriva en roman och vill verkligen puffa på den som bär på drömmen… Det är bara att sätta igång, det är det som krävs. Att sluta drömma och bara göra. Man kan inte skylla på tid, pengar eller andra ickemöjligheter när det gäller att skriva. Det är ju först när manuset är klart som yttre faktorer spelar in och det är en helt annan sak. Jag har kommit halvvägs på mitt råmanus nu och det gäller att hålla kursen, att ha tålamod och att öppna upp för berättelsen, som i det stora hela bygger sig själv på något märkligt sätt. Man kan undra var den kommer ifrån. Jag visste inte att jag har berättelser över huvud taget inom mig. Men det har vi, både du och jag 🙂

Hörs igen snart. Sköt om Dig ! / Marlene / Sally hälsar:) 

älsklingen Sally

 

 

 

Självbild & Inspirationsdag

Himmel vad det går undan! Tiden finns ju där men den glider liksom iväg och mest är det måndagar och fredagar i veckan. Jag tänkte hålla mig kvar vid självbild, eller självkänsla något inlägg till. Det kan ju låta lite tjatigt det här med självkänsla men den är som sagt  grunden till vårt mående. Vi kan bygga och bo i exklusiva och fina hus men om grunden är dåligt gjord håller det inte ihop så länge som det var tänkt. Så är det med det med oss människor också.

Jag lyssnade på ett samtal som handlade om curling av barn. Man delade in fenomenet i två delar där den ena gällde sysslo-curlande och den andra oro-curlande. Kontentan var den att om man passar upp på sina barn i ren omtanke gör man möjligtvis sig själv och barnet en björntjänst men det hade  ingen större inverkan på barnets fortsatta mående. Psykologen i samtalet menade att verkligheten tar hand om det hela när barnet ska stå på egna ben. Medan om man som förälder curlar genom att skydda barnet mot eventuella faror, sjukdomar eller annan utsatthet, indirekt leder in barnet mot oro. Smällarna blir hårdare, rädslor planteras in i barnet. Det kanske ligger något i det här. Jag kopplar curlandet till det som många inom skolvärlden och förskola menar, att man som förälder vill gå in och styra upp, bestämma över sånt som gäller ens eget barn i stället för att förlita sig på dom som jobbar med ens barn. Min reflektion blev den att föräldrars oro går hand i hand med barnets och att oro berör oss alla. Det spelar roll hur vi är, vad vi säger, vad vi gör för att helheten ska bli bra och för att våra barn ska må bra. Det är så lätt att tänka att det mesta som gäller mental hälsa rör någon annan men vi är alla ett i det här. På samma sätt som det spelar roll hur vi är mot andra runt omkring oss. Så som vi är, det vi säger, det vi gör… kommer tillbaka. Är du vänlig mot någon blir du vänligt bemött, är du misstänksam mot någon blir någon misstänksam mot dig, ställer du för höga krav på dig själv ställer någon annan för höga krav på dig, är du generös mot någon får du generositet tillbaka osv osv. Det här handlar dagens övning om, som du hittar här:  m övning 4

Om vi har god självkänsla eller inte märks särskilt tydligt när vi utsätts för något tufft och jobbigt. Hur vi tar det tuffa som sker är en sak, och hur vi tar oss vidare är en annan sak, men det hänger ihop. Det första handlar om känslor. Går något fel blir vi ledsna, arga, besvikna, uppgivna osv och det är alltid viktigt att få känna det man gör. Livsviktigt! Hur du kommer upp på banan igen och hur länge det tar har med din tillit till dig själv att göra. Jag tror att det är lätt hänt att man hoppar på sig själv, anklagar sig själv och ger upp, framförallt bland unga tjejer/kvinnor är det här vanligt. Den bästa vägen här är att lära sig se skillnaden på den man är och det man gör. Man kan aldrig bli fullärd inom det här området (heller).  Att jobba med sin självkänsla och bilden av sig själv är en färskvara och måste underhållas om man vill må gott på insidan. Ett tips på den vägen är att inte jämföra sig med någon annan. Jämför dig med dig själv och bli inspirerad av andra men mät dig aldrig mot någon annan. Var generös mot dig själv så blir andra, förhoppningsvis generösa mot dig, och win- win läget blir en bra helhet.  

Inspirationsdag

I helgen hade vi då en inspirationsdag på Bel Canto. Bel Canto har hittills verkat enbart inom musik men vidgar nu sin verksamhet att också omfatta kultur, kreativitet och hälsan som kan kopplas till skapandet. Det är ju ett fantastiskt område och det börjar bli ett etablerat faktum att kreativitet, kultur och hälsa hör ihop. Ingen tvivlar längre på att den kombinationen är genial. Det upptäcks mer och mer inom vården, inom företagandet och på arbetsplatser. Att Bel Canto tar det här klivet är fantastiskt.

Dagen inleddes med övningar där rösten och kroppens rörelse i rummet var i fokus. Grete, som ledde, jobbar med skådespelare och scenträning. När vi gjorde övningar slogs jag av hur vi kan jobba med andning och kroppskännedom på olika sätt och ur olika infallsvinklar. Ur min horisont är andning och kroppsskanning något annat men resultatet och innebörden är nog den samma och handlar om välmående och personlig utveckling. Ninnie tog oss med på en kreativ skrivarresa, in  i oss själva bar det iväg. På kort tid lotsade hon in oss i oss själva med ord som blev till i hastigheten, för att inte låta oss styras av logik och begränsande tankar. Spännande och givande var det. Själv blev jag behagligt intervjuad av Kjell Frisk om min bok Mod – att känna in. Efteråt tänkte jag mest på vad som inte blev sagt, typiskt nog:) Frågan ”vad jag vill med min bok” kunde jag gott ha utvecklat med:  att Jag vill dra mitt strå till stacken för den psykiska hälsan utan att skriva någon på näsan. Om min bok kan leda till någons reflektion är jag glad. Som vanligt blev det funderingar om titeln MOD – att känna in. Det krävs ofta något av oss för att vara reflekterande. Boken leder ofta in till diskussion om vad ordet mod innebär. För mig handlar det om att våga misslyckas, våga bara duga, våga leva, våga stanna ekorrhjul, våga hoppa och byta spår, våga bryta invanda mönster, att våga reflektera, våga vara vänlig… och en hel massa annat.  Det var en intressant dag som troligtvis får en fortsättning på olika sätt. 

Själv har jag en inspirationsdag ute på NorrhavsLisa den 25 e maj om allt  går enligt planen. Temat är ”Stressfri” och du kan läsa lite mer om det här : välkommen på inspirationsdag 25.05 

Men än så är det vinter…

Sköt om dig! Marlene

 

Mental hälsa, forts

Jag blev avbruten av tekniken i går och hakar på där jag slutade. Det är ett svårt ämne att skriva om det här med psykisk hälsa, mindfulness och mental träning. Det blir lätt att låta lite kletigt eller klämkäckt. Det är nog så med mindfulness att det helst ska göras, inte pratas om så mycket… men i alla fall, så här skriver jag i min bok MOD   om mindfulness: ”Att det är en uppmärksamhetsträning, att vara i nu-läge, och att det är att vara i medvetenhet och reflektion.” Det sista kanske är det viktigaste, att reflektera är a och o. Vi blir ständigt överösta med information och intryck som gör något med oss och som skapar stress. Krav och tid som inte räcker till blir oro och ger känslan av att man tappar kontrollen, kanske med panikångestattacker som följd. Det här rusandet i ekorrhjul gör att hjärnan blir överbelastad och till slut säger den, tack och lov, ifrån. Om man har övat in mindfulness, det medvetna förhållningssättet har man reflektionsförmågan inom sig. I takt med att stressrelaterade problem ökar blir metoder som mindfulness mer och mer en del av vår vardag. Så reflektion är bästa ordet 🙂 Både mental träning och mindfulness  börjar med medveten träning men övergår till att bli mer självklart utan ansträngning. Det är en härlig känsla när man upptäcker att det bara finns där. Även om vissa dagar är tuffa och man flippar ur på datateknik, finns det där som två stöttepelare.       

 

Brändö

Man kan vara ”mindfull” utan att gå kurser och liknande och många har det bara i sig naturligt. Och ibland har man det som en självklar del utan att man vet om det. Jag är ute efter det naturliga mer än att tillämpa metoder. Jag har själv gått från ett sorts ekorrhjul, via medveten träning till det mer naturliga. Det betyder som sagt inte att jag alltid gör rätt, känner rätt, mår rätt… långt ifrån. Men det är någon som sitter på min axel och påminner mig om att stanna upp och känna in, nästan alltid 🙂 Mindfulness handlar mycket om uppmärksamhetsträning, det vill säga meditation, och andningen är central. Här kan du ta hem den enklaste andningsövningen av alla.  m – Övning- andning 

Nästa gång tänkte jag skriva om rädslor. Vi går och bär på en massa rädslor alldeles i onödan och utan att ens tänka på det. Så lite text om det och någon övning kanske

Sköt om Dig! / Marlene   


Mental hälsa

Datatekniken och jag blir aldrig vänner. Har skrivit ganska länge och så bara försvann det. Så det är bara att börja om… Undrar vart det tog vägen 🙂 När jag skriver om psykisk hälsa och välbefinnande kan man lätt tro att jag avser ständig balans och att man ska må bra hela tiden. Nej, så menar Jag inte, tvärt om faktiskt. Det är viktigt att man får känna sig precis som den man är. Ibland och ganska ofta formas vi till någon vi inte är på riktigt, av invanda tankar och beteenden som finns där, per automatik. Och det är väl här det intressanta börjar. Vi kan ändra tankar och beteenden som får oss, omedvetet att må dåligt till att bli till något som gör gott i stället

Mindfulness när det är som bäst är en metod som handlar mycket om tålamod, acceptans och att vara i det som är här och nu. Det är här det börjar låta flummigt och kanske ineffektivt. Vi vill gärna ha snabba lösningar på problem vi vägrar ha, och då fungerar den här metoden inte så bra. Jag gillar att kombinera mindfulness med mental träning. Det inre lugnet möter den inre styrkan. Men jag tror också att det är viktigt att hålla isär metoderna, dom är på ett sätt varandras motsatser, men man kan med fördel låta dom löpa sida vid sida. Lite lustigt att skriva det här nu när jag har flippat ur med tekniken och inte haft tålamod alls 🙂

Syftet med den här bloggen är att för den som är intresserad av personlig utveckling ta del av övningar som ökar medvetenheten om vad som pågår inom oss och utom. Genom träning kan vi, istället för att reagera med autopiloten se tydligt vad som gör gott och inte. Vi kar ju oftast göra val och då är det bättre om dom är mer till fördel än nackdel, inte minst vad gäller stress.

Om mindfulness handlar om att inte sträva handlar mental träning om att göra just det. Att träna tankar och beteende så att du jobbar för dig och inte emot dig själv. Här vill man skapa förändring genom målmedvetet fokus på något specifikt. Vilken metod man än kommer i kontakt med landar man oftast i att ta i tu med självkänslan. Bilden av oss själva, självbilden, började målas redan när vi var små, av andra i vår närhet och av olika händelser.

För Dig som vill göra en reflektionsövning i självbild:
m övning 1

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 20150301_213529.jpg

Kreativitet och skapande

Att kultur och hälsa är en fin kombination hör man mer och mer. Uppenbart för vissa och en nyhet för andra. Men klart är att kulturkonsumtion som teater, film, litteratur, bildkonst och musik mm gör gott för insidan. Att skapandet gör gott i sig är inte lika självklart och återigen är det självkänslan som långt avgör hur det är med den saken. Jag tror att det här med självkänsla är en färskvara som måste underhållas regelbundet. Det ska jag prata om på en inspirationsdag i helgen på Bel Canto. Berättar mer om det nästa gång vi hörs… Om jag klarar den tekniska persen 🙂

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_0219.jpg

Psykisk hälsa & Kreativitet

Nytt år och nya utmaningar! Jag har länge funderat på att ta upp bloggen och nu blir det av. Tänker mig att den ska vara väl planerad och givande för dig som är intresserad av livsstilsfrågor och personlig utveckling. Jag vill med den här bloggen dra mitt strå till stacken vad gäller den psykiska hälsan. Till den delen jag har jobbat med klienter och stödjande samtal har det uteslutande handlat om unga tjejer/kvinnor som haft problem med självkänsla, identitet, motivation, prestationskrav och stress med oro, ångest, panikångestattacker och nedstämdhet som följd. Kanske jag kan bidra med stöd härifrån min arbetsplats. Om du är intresserad av  stödjande samtal individuellt klicka HÄR 

Här är något av innehållet: 

  • Självkänsla
  • Motivation
  • Stress
  • Prestationskrav
  • Skärmanvändning
  • Tankar, kropp & känslor
  • Acceptans
  • Medkänsla
  • Attityder
  • Med mera

Fokus ligger på reflektion och att medvetandegöra, det som är starten på varje positiv förändringsprocess. Inläggen följs av övningar som kan laddas hem HÄR av Dig som vill jobba med personlig utveckling mer strukturerat och regelbundet. Övningarna är effektiva men lättsamma och roliga. Personlig utveckling ska vara roligt, som ett intresse att fördjupa sig i. Självklart tar jag med min bokbaby, MOD – att känna in,  på ett hörn. Boken handlar just om reflektion, inspiration, personlig utveckling. Du kan läsa mer om boken HÄR

Kreativitet & mitt eget skapande

Andra delen i upplägget ska handla dels om kreativitet i stort i förhållande till psykisk hälsa. Dels om mina egna kreativa projekt inom måleri och skrivande. Skrivandet är en ny värld för mig och jag vill dela med mig av det på olika sätt. I bildkonstens värld har jag alltid vistats, där känner jag mig hemma, främst i akvarellmåleriet… Dock är jag långtifrån fullärd pluss att jag är nyfiken och vill utvecklas hela tiden. Jag vill att även mina målningar ska hålla sig till den röda tråden inspiration och välbefinnande, ibland lyckas det och ibland inte  Du hittar bilder av mina akvarellmålningar HÄR.

Tänkte skriva lite om hur de här två kreativa områdena möts och skiljer sig åt. Två så olika sätt att uttrycka sig på går ändå ofta hand i hand och framför allt kompletterar dom  varandra. När jag skrev boken MOD – att känna in upptäckte jag så mycket nya möjligheter och det gav mersmak. Det är jobbigt att säga att man skriver och otroligt mycket jobbigare är det att använda ordet författare, så det undviker jag, helt enkelt för att jag inte är där ännu… Kanske, mitt mål är just det, att så småningom bli en rätt så bra författare. Jag vet inte ens om jag kan skriva men min drivkraft är stark och handlar helt och hållet om lust och nyfikenhet. Här kommer jag troligtvis, osökt och automatiskt in på området prestationskrav och vad det gör med oss och den kreativa processen.  

NorrhavsLisa

NorrhavsLisa är platsen för återhämtning och naturupplevelser utöver det vanliga. Det är en så viktig del av mig och det jag gör så självklart vill jag ta Dig med dit ibland. Man kan hyra NorrhavsLisa under vår, sommar och höst HÄR. Snart startar säsongen upp och det är dags att ta i tu med förberedelser inför det. Våren vid klipporna och havet är ljuvlig och det ska absolut med in i bloggen när andan faller på. 

Spännande ska det bli… och hoppas innerligt att du följer med. Måndagar gör jag mina inlägg är planen. Sköt om Dig! Marlene

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s